Sen i måndags

Får köra en liten sammanfattning sen i måndags fram tills idag.
I måndags så köpte jag en kamera! wiho, en Sony A5000, så krångligt att släpa omkring på systemkameran och jag vill ta lite bättre bilder än med mobilen. Älskar den verkligen, inte hunnit provat den supermycket men gillar de jag har sätt än så länge.
På tisdag morgon så gjorde jag och Eric en super god frukost! Mums måste jag säga.
Efter det åkte jag iväg till en kompis och tog liten foton, resultatet på det märks när ni får se. Jag kände mig iallafall supernöjd när jag gick där ifrån, hoppas bara resultatet blir lika bra.
Men där hade ni min måndag o tisdag, och idag blir det jobb. Wiho.
 

Grattis Älskling

För drygt ett år sedan så fick jag en helt fantastisk vän, en väldigt begåvad människa, utåtriktad, smart, omtänksam och pratglad person.
Det var väldigt viktigt med namnet att det stavades med C och inte med K.

Sakta med säkert gick vänskapskänslorna över till helt andra känslor, något som jag inte riktigt hade kände förut. I samma veva som allt detta så blev jag sjuk och det enda som snurra i mitt huvud var om han skulle stanna kvar, skulle han orka träffa mig igen, här ligger ja på sjukhuset och kan inte göra något. Kommer han dumpa mig nu?

Men det gjorde han inte, han kom till sjukhuset nästan varje dag och hälsade på. Den stunden som han var där var alltid den bästa på hela dagen, timmarna på sjukhuset gick aldrig fort. Men de få timmarna som jag hade tillsammans med honom, just då sprang tiden iväg. Jag minns när han satte sig bredvid mig i sjukhussängen och jag hade så ont men jag lutade försiktigt mitt huvud mot hans axel, varje liten del av min högrasida gjorde ont, nästan att jag började gråta. Men det var värt det, bara den lilla närheten värmde i hela kroppen, hela situationen med att jag låg på sjukhuset, hade precis kämpat mot döden, osäkert om jag skulle klara av morgondagen, men just i den stunden så kändes allt bra.

Han lämnade inte min sida, jag fick lära känna honom mer. Fick reda på att han är envis som en åsna, att han aldrig kan svara i sin telefon, att han är empatisk, smal men matglad och en helt fantastisk människa. Alla dagar bara for iväg, det gick inte ett hejdå utan att jag redan längtade att få träffa honom igen. Efter några veckor hade jag insett det, jag hade verkligen blivit kär. En kille som var två år yngre än mig, som jag inte hade något gemensamt med, men som bara gjorde mig så lycklig. Jag var verkligen så kär.

När jag en kväll prata med min kompis i telefonen och hon frågade mig.
- Är du kär?
Jag visste inte exakt vad jag skulle svara, jag började tänka och sedan sa jag.
- Jaa, jag är kär, jag vet knappt var jag ska ta vägen. Det gör nästan ont så kär är jag. Jag stod och studsa på stället tills jag tillslut la mig ner på marken och tittade upp i himlen och bara tog ett djupt andetag och sa ännu en gång. ”Jag är verkligen kär i honom”.

Just nu sitter jag i hans säng och tittar över min vänstra axel och ser honom sittandes i sin datastol med stora hörlurar på sig och pratar med sina kompisar och spelar.
Varje gång jag ser honom så blir jag lite extra lycklig, en kram efter en riktigt dålig dag lagar varenda liten sprucken bit, hans kramar lagar varenda liten brusten bit i mig. Han är just nu den personen som gör mig lyckligast.

Men man ska ju inte ljuga, han gör mig fruktansvärt arg också vissa gånger. Men jag är inte perfekt heller så han har nog svurit om mig också några gånger.

Denna kille har nu äntligen fyllt år, äntligen myndig! Har nu chansen att skaffa körkort, gå på krogen och vara officiellt ”vuxen”. Om han någonsin blir vuxen i sitt huvud kan jag inte svara på, en liten anledning till att jag föll för honom var för att han var så mogen… nå, fick lära mig sen att han är ibland som ett litet barn och stojar omkring lite överallt som en vild apa. 

Men jag älskar honom. 
Något som jag aldrig någonsin trodde att jag kunde säga till någon.

Men Eric, jag älskar dig verkligen. Du kan göra mig så arg, men du gör mig så glad. Just nu älskar jag dig oändligt mycket, hur det är om en vecka, en månad, ett år eller om tio år kan jag inte svara på. Men just nu i denna stund som jag skriver detta så älskar jag dig verkligen. Och nu, nu äntligen är du 18år! Grattis älskling.
Jag älskar dig. // Joanna
 

Blaj

Just nu har jag har så sjukt mycket att göra. Denna vecka skulle jag egentligen bara jobbat två dagar, igår och idag. Men har jobbat sen i onsdags och jag är så trött och stressad just nu så kommer snart gå sönder känns det som.
Förra veckan jobbade jag som en galning också, och även veckan innan det. Lite får man klaga men kommer vara nöjd sen när lönen kommer,haha.
Skönt nog ska jag nästa vecka inte jobba så mycket (som det ser ut som just nu) utan ska mest bara njuta och ha det gött, även en tur ner till Helsingborg blir det. Vilket ska bli så skönt och kul, måste få shoppa bort lite stress ;)