Sleep over på sjukhuset

Igår hade jag möjligheten att få en extrasäng in till mitt rum och den chansen tog man ju såklart. Så då blev det att Karin sov över, det var super mysigt, härligt att efter två veckor slippa att sova själv. Sen var det kul att få snacka lite allmänt skit och deep talk, det var så mysigt. Sen hur vanligt är det att man har sleep over på sjukhuset? njaa, inte så vanligt, men nu har man gjort det så :P
Men det var väldigt trevligt att få ha sällskap, slippa att vara själv för en natt, sen underbart att det var Karin också.
 
 
 

500m

idag när dom väckte mig vid 5 tiden för att ta antibiotika och allt sånt roligt som dom gör på morgonen (dom kollar även syresättning och blodtryck, mm) så kunde jag knappt somna om super jobbigt. Sen kollade dom vikten samtidigt som jag fick frukosten vid 8, och jag vägde idag 59,9kg vilket är väldigt lite, hoppas att jag inte går ner mer nu.
Sen när mamma kom vid kl.9 så somnade jag istället och sov väldigt länge, vilket var väldigt skönt. Det sköna nu är att jag äntligen kan sova på sidan, det gör väldigt ont men har inte kunnat det förut så har fått sovit som ett rakt sträck hur länge som helst.
Men efter det så kände jag mig väldigt pigg så jag tog min första promenad sedan 2015 och den blev på hela 500m sen kändes det som att mina lungor skulle sprängas, det var så jobbigt. Det var som att jag sprang dom 500 meterna. Men det är ett stort framsteg! Dom har även dragit ner på blodförtunnande så nu får jag bara en spruta per dag istället för två, vilket är skönt.
Nu ska jag strax försöka att sova, men jag är väldigt nöjd över dagen och detta har nog varit den dagen med störst framsteg sedan jag kom hit.
 

Sjukhuset

Tänkte att jag skulle uppdatera lite nu när mamma har tagit med min dator hit till sjukhuset, men jag orkar inte gå in på så mycket detaljer, eftersom det är lite känsligt. Men jag kom hit den 14 (torsdag) natten och kommer att vara kvar här ganska mycket längre till. De vet inte hur länge men veckor sa dom.
Jag har varit på extremt många rönken, tror jag har varit på 5st bara för lungorna och det är ju mina lungor som har tagit störst stryk under denna sjukdom. Jag har ju då fått Lemierres sydrom en väldigt ovanlig sjukdom.
När jag kom hit så vägde jag 66kg och ett tag så vägde jag 70kg jag gick upp jättemycket i vätska men nu är jag nere i 62kg, men alla muskler och allt tinar bort nu.
Och det roliga som hände idag var att jag fick åka iväg på ultraljud för halsen. Så så roligt har jag haft det idag sen har jag legat i sängen. Men jag hade Karin här ganska länge vilket var väldigt mysigt. Jag smittar inte andra som tur är.